Om boken: år / Under den andra vågen av den väckelsen, 1740-41, besökte Jonathan Edwards staden Enfield och predikade vad som har kallats den mest kända predikan som talas från Bibeln. Det kallades "Syndare i händerna på en arg Gud", baserat på 5 Mosebok 32:35. Här är ett vittnesbörd från den dagen: ”Medan människor i närliggande städer upplevde stort psykiskt lidande för sina själar, kände sig de lokala invånarna i denna stad trygga, fria och tillfreds. Föreläsningen var planerad till Enfield; och folket från de närliggande platserna var så imponerade av lokalbefolkningens vårdslöshet och fyllda av rädsla, att Gud, i sin rättfärdiga dom, gick förbi dem, medan det gudomliga regnet föll runt dem, böjde sig fram för honom och bad om nåd för deras själar. När den bestämda tiden för föreläsningen kom var det många ministrar från närliggande orter, och några kom långväga ifrån. När de kom in i huset såg publiken bekymmerslös och tillfreds ut. Människor visade knappt varandra vanlig artighet. Predikad av Jonathan Edwards. Hans direkta och enkla sätt, både i språket och i leveransen, och hans etablerade rykte om helighet och kunskap om sanningen tillät inte den misstänksamhet med vilken hans åhörare var vana att hälsa alla att segra. Han började i en lärares tydliga, noggranna, demonstrativa stil, ivrig efter att få resultatet av sina ansträngningar och angelägen om att varje steg i hans argument skulle vara klart och fullt begripligt. Hans text var 5 Mosebok 32:35, ”Hämnden och vederlaget är min, när deras fot sviker; Ty deras undergångs dag är nära; Allt eftersom textens betydelse fortskred ledde dess noggranna logik lyssnarna till konsekvenser som inte ens den vildaste fantasin kunde ha föreställt sig. Hans extremt fruktansvärda beskrivningar av undergång och fasa för de som inte ångrar sig hjälpte dem bara att tydligare förstå de sanningar han uppmuntrade dem att tro. Effekten var oväntad. Innan mötet var över var folket djupt imponerade och böjde sig under den kraftfulla övertygelsen om sin synd och fasa. Folket upplevde sådant lidande och gråt att predikanten var tvungen att uppmana till tystnad så att han kunde höras. Detta var början på den där mycket stora och mäktiga saken på den platsen, för vilken det var värt att komma till denna koloni».